Mr. Späck hits the gym

Då var det slutligen dags. En fet människa skulle ha sitt första möte med sin instruktör på gymmet. Den fete hade ingen erfarenhet av gym och kände ångest redan när han vaknade. Efter en bastant frukost bestående av kaffe och två sorters kakor följde en tids meningslöst surfande på nätet. Den fete tog sedan en snabb dusch innan han valde bland sina nyinköpta träningskläder. Trots att alla plagg var i storleksklassen XXL var de nästan för trånga. , tänkte den fete, det ska det snart bli ändring på. Det här är ju början på mitt nya liv. Mitt nya sunda liv. Den tomma kakförpackningen på diskbänken skvallrade visserligen om motsatsen, men den fete kände verkligen att han hade nått en vändpunkt. Mitt nya sunda liv. Det lät riktigt bra.

Den fete var naturligtvis jag.

Gymmet ligger nära hemmet och det tog mig endast tio minuter att vagga ditt. Som en strandad blåval vältrade jag mig upp på andra våningen. Under den åtsittande tröjan kändes magen som en gigantisk badboll fylld med tran. En stor spegel på vägen avslöjade att jag inte borde ha rakat av skägget. Vilken idiot jag var. Istället för att se lätt ovårdad ut i ansiktet visade jag nu upp varenda haka för omvärlden. Det kan du inte göra något åt. Du måste koncentrera dig på gymmet nu.

Gymmet ja. Jag var inne. Det var dags. Det fanns ingen återvändo. Åh, Herregud! Ingen återvändo. Jag grep tag i den mentala eldkastaren, redo att steka de muskulösa, anabolstinna halvidioter som snart skulle hånle åt min trinda uppenbarelse. Jag skulle bränna dem till aska, och sedan skulle jag skrattande smeta ur deras förkolnade kvarlevor på det nybonade golvet med mina nya träningsskor. Skärp till dig nu, ditt psykfall! Väx upp! Ingen jävel här bryr sig om hur du ser ut. Du är snart fyrtio och det är inte normalt att tänka som du gör.

Ja, skärpning. Det var vad som krävdes. Skärpning var ordet för dagen. I huvudet avväpnade jag mig själv. Jag kunde faktiskt höra hur det slamrade av metall när eldkastaren for i golvet. Är jag galen på riktigt? Ja, troligtvis, men strunta i det nu. Fokusera! Bakom en disk stod en vältränad människa som såg ut att jobba där. Den slutsatsen drog jag eftersom hon bar en tröja med gymmets namn på. Vad sägs om det, Watson? Med falsk självsäkerhet och ett tillgjort hajgrin stegade jag fram och sade:

”Jag är Mr. Späck. Jag är här för att träffa min instruktör.”

This entry was posted in 10 kilometers löpning, Mr. Späck. Bookmark the permalink.

One Response to Mr. Späck hits the gym

  1. Ordsamling says:

    …fortsättning följer!!?

Comments are closed.