The world is destroyed in a nuclear war and you drive from town to town on your motorcycle to save it. Not sure how it will be saved but on the way you need to shoot down all these cars and other motorcycles that get in your way. Real ugly game here that really do not work at all. When do i get to play any fun Amiga games?
Score: 
Eat the dot’s and stay away from the ghosts. You can also jump to avoid the ghosts and with four levels this should make a great game if not for the fact that pac-man games are sad and dull whatever they contain. Pac-man game played, check, never more.
Score: 
Racing game where you always drive up the screen in cars such as “McLoren” and the “Lotas”. There is nothing good in this game really, bad music, bad art, bad gameplay. Did not manage to find any movie of this game and i will not pollute the Internet with one. Look and this image instead and accept that you are blessed that you have not seen it in motion.
Score:
Yep, a F1 car with only two gears, High and Low.
Galen är jag då alls ej.
Det måste ni förstå.
Känslorna för denna tjej
de är så äkta så…
Så äkta att jag är beredd
att stå vid hennes fönster,
se in på henne i sin bädd.
Åh, blonda dygdemönster.
Jag förföljer en person.
Det är då visst och sant.
Men detta anar inte hon.
Så se mig som charmant.
Jag har köpt en t-shirt i funktionsmaterial. Röd förstås. Väldigt behaglig, Men uppriktigt sagt, vad bryr ni er om det? Jaså, du har det lite mindre svettigt varje gång du kliver ner i avgrunden. Kul för dig. Ja, jag hör er nog. Missunnsamma typer finns det gott om här i världen.
Hur som helst finns det en militärmyt om ett annat material som fyllde sin funktion på ett helt annat sätt än min gymklädsel. Enligt denna myt började brittiska armén använda de röda rockarna därför att det inte gick att utskilja blodfläckar på det röda tyget. Det skulle ha varit ett funktionsmaterial som hette duga, en riktig superfärg som höjde moralen till skyhöga höjder. Tyvärr är det bara en felaktig föreställning. Blod på rött tyg ser svart ut. Dessutom behöll rockarna sällan sin scharlakansröda färg i fält. Färgämnena som användes fram till 1800-talet lämnade en del övrigt att önska. Beroende på klimat kunde en fältuniform med tiden anta både rosa och rödbruna nyanser.
Eddie som rödrock.
Den elfte september drabbades staden av ett inferno. Husen upphörde att existera och staden förvandlades för all framtid. När stadsbranden upphört hade bara ett fåtal av Skövdes byggnader klarat sig. Den gamla rådstugan på torget var inte en av dessa. Detta hände 1759.
Så här såg rådhuset ut kring sekelskiftet 1800/1900.
En stad värd namnet behöver ett rådhus. När askan skyfflats undan spottade man därför i nävarna och byggde ett nytt. Våren 1776 stod detta färdigt. Men de som idag sitter där och sörplar kaffe och trycker i sig bakverk skulle knappast känna igen detta nybygge. Sitt nuvarande utseende fick huset först i samband med en omfattande ombyggnad 1853, för övrigt samma år som Sverige drabbades av en andra koleraepedimi.
Rådhuset har använts till mycket genom åren. Förutom rådssal har där funnits våghus, skola, lärarbostad, polisstation och arrest. Byggnaden har hållit med utrymme för hembygds- och fornminnesföreningar, och här har drivits museiverksamhet i drygt ett halvt sekel. År 2003 öppnade Café Rådhuset.
Nio år senare klev två människor med osedvanligt kraftig benstomme in genom portarna: Vim och Mr. Späck
Övervåningens interiör idag.
Mr. Späcks diet, anpassad för träning och viktnedgång.
Trots gårdagens pessimistiska utspel går det faktiskt framåt. Idag sprang jag 4,5 kilometer på löpbandet utan paus.
Sisyfos kämpar med sin sten.
Just nu känns det hopplöst och meningslöst. Ett evighetsgöra. Det verkar inte bli någon förändring heller.
Jag häver mig in och sliter en timme. Svettas, gråter, dreglar. Jag tillber varenda avgud, ande, demon, ja varenda nymf som någonsin förärats med ett namn. Jag behöver lite övernaturlig handräckning här, tack! När passet sedan är över torkar jag bort blodet jag spottat ut över bröstet. Lyfter på tröjan, och se där. Där är den. Samma gamla välbekanta bukjävel. Stinnare än någonsin är den. Svetten gör att den glänser som någon sorts maträtt som hör hemma på julbordet.
Trodde ni kanske att feta människor känner sig fräscha på gymmet bara för att de påbörjat ett nytt leverne? Ni trodde i så fall fel.
When the whole world turns into a Zombie filled wasteland one needs to be ready for it and one way is to learn how to use weapons to defend myself against the evil horde. To start of easy and got my self a Nerf style gun and i now practice shooting at people at work.
This book takes place one year after the events in Metro 2033 and let us follow some of the inhabitants of Sevastopolskaya station. The weapons caravans and communications with the rest of the metro is cut off and Hunter and and old writer called Homer try to find out why. Hunter is still in pain from his encounters with the Dark Ones and Homer is looking for a hero to inspire him for the book he is trying to write.
Good but not as great as the first Metro book. It loose something when it focus on humans and not the Metro as the most important character.
